Bränsleberedskap i Norge: Har vi verkligen överblick över lagren?
En ny rapport från FFI sätter fokus på bränsleberedskapen i Norge . Vi har lager och beredskapskrav, men saknar en överblick över vad som faktiskt finns där ute.
Den 5 mars 2026 publicerade Forsvarets forskningsinstitut rapporten Nationell försörjningssäkerhet i kris och krig. 138 sidor analys av vad som händer med vår livsmedels- och bränsleförsörjning om leveranskedjor kollapsar. Beställd av Handels-, industri- och fiskeridepartementet. Skriven av forskare som har studerat Ukrainakriget, NATO-krav och norska leveranskedjor noggrant.
Rapporten berättar en historia vi borde lyssna på.
Bränsleförbrukning och siffror för räddningsinsatser i Norge
Norge använder cirka 3,6 miljarder liter diesel per år, enligt den senaste försäljningsstatistiken från Statistisk sentralbyrå. Ungefär 10 miljoner liter varje dag. Vi har ett raffinaderi, Mongstad, och 80 procent av det som produceras där exporteras. Resten importerar vi från alltmer avlägsna länder, efter att sanktionerna mot Ryssland avsevärt förlängt leveranskedjorna.
20 dagar
Krav på akut bränslelager i Norge.
FFI-rapport 26/010, kapitel 3.4.2 / Lag om beredskapslagring av petroleumprodukter
20 dagars lager kan låta tillräckligt. Problemet är att kravet gäller nationellt, som ett genomsnitt. Ingen har en realtidsöverblick över den faktiska fördelningen. Har Nordland 5 dagar och Østlandet 30? Eller tvärtom? FFI påpekar just detta: Vi saknar en gemensam situationsbild.
Samtidigt planerar NATO att 100 000 allierade styrkor ska kunna mobiliseras till Norge inom 10 dagar, med upp till 500 000 inom 180 dagar. Dessa styrkor behöver bränsle. Mycket bränsle. Och det måste komma från ett land som redan importerar diesel för att möta sina egna fredstidsbehov.
Norsk bränsleberedskap beror på få terminaler
Norges bränsledistributionssystem är baserat på 15 huvudterminaler längs kusten, från Fredrikstad till Alta. Varje terminal täcker ett område på 100 till 150 kilometer. Därifrån kör tankbilar till bensinstationer, byggarbetsplatser, gårdar och räddningstjänster.
FFI beskriver detta som en sårbar struktur. ”Just-in-time”-logistik har minskat beredskapsmarginalerna. Lagren är mindre än tidigare. Och utanför terminalerna – ute hos de tusentals slutanvändarna – finns det ingen systematisk översikt över vad som finns kvar i tankarna.
"Gemensamma datastandarder för lagerstatus, flaskhalsar och riskindikatorer som gör det möjligt för aktörer att utbyta information snabbare och mer exakt."
FFI-rapport 26/010, rekommenderade åtgärder för informationsdelning
Det som rapporten kräver är inte bara lagring. Det är information. Vem har vad, och var.
Elektrifiering ändrar kraven på bränsleberedskap
Här ligger en paradox som FFI-rapporten belyser väl. Norges andel av fossila bränslen minskar. Försäljningen av bensin och diesel har minskat med över 30 procent sedan 2010. Nästan 95 procent av nya bilar är elektriska.
Men de som fortfarande behöver fossil energi är just de vi inte kan klara oss utan i en kris: militären. Räddningstjänsten. Byggarbetsplatser. Jordbruket. Reservkraftgeneratorer på sjukhus och i datacenter. Fiskefartyg.
I takt med att den civila volymen krymper, minskar även den kommersiella marknaden som förser dessa användare. Militära behov blir mer distinkta och mindre integrerade med civila marknader, som FFI uttrycker det. Konsekvensen blir att gapet mellan fredstidskonsumtion och krigstidsbehov växer. Med det ökar också risken för efterfrågechocker.
Produktion och import
Norge har bara ett raffinaderi (Mongstad). 80 % av produktionen exporteras. Diesel importeras från alltmer avlägsna länder.
FFI-rapport 26/010, kapitel 3.3.2
Distribution
15 terminaler längs kusten. Tankfartygens radie 100 till 150 km. Transportinfrastrukturen är en kritisk sårbarhet, särskilt i norr.
FFI-rapport 26/010, kapitel 3.3.3
Förändrad konsumtion
Andelen fossila bränslen minskar från 63 % (2005) till 46 % (2023). De återstående användarna är strategiskt viktigare än någonsin.
FFI-rapport 26/010, kapitel 3.3.4 / Knoema 2024
Ny DSB-roll
År 2025 fick DSB ansvaret för att samordna kartläggningen av sårbarheter i leveranskedjor och identifiera bristsituationer.
Vilka system finns för bränsleberedskap i Norge?
Soolo övervakar för närvarande över 3 500 bränsletankar i realtid, över hela Norge. 131 miljoner liter tankkapacitet. 170 företagskunder. Bränsleleverantörer, entreprenörer, gårdar, kommuner. Sensorer som mäter fyllningsnivåer, rapporterar förbrukningsmönster och varnar när nivåerna är låga.
Systemet byggdes för logistik. Kunder använder det för att optimera tankningsrutter och undvika tomma tankar på byggarbetsplatser mitt i december. Det här är vardagliga problem.
Men den data som samlas in är samma data som FFI efterfrågar för beredskap: Hur är fyllnadsgraden just nu? Var är förbrukningen onormalt hög? Vilka regioner har kritiskt låga nivåer?
Den infrastrukturen finns. Den skickar data dygnet runt, från tankar spridda över hela landet. Och den är byggd på en plattform med ett öppet API, utformad för integration med andra system.
Bränsle som kritisk infrastruktur i norsk krisberedskap
FFI rekommenderar 15 prioriterade åtgärder. Bland dem: upprättande av beredskapslager, säkerställande av tillgång till el, stärkt informationsdelning och ingående av civil-militära beredskapsavtal. Rapporten betonar att åtgärderna måste utvecklas i nära samarbete mellan myndigheter och näringsliv.
Informationsdelning kräver information. Och information om distribuerat bränsle, det som finns utanför de 15 terminalerna och ute hos slutanvändarna, kräver sensorer ute i fält.
Det kräver inte ett nytt miljonprojekt. Det kräver att man använder det som redan är i drift.
Data från fler än 3 500 sensorer kan anonymiseras och aggregeras till regionala beredskapsöversikter utan att exponera enskilda kunders affärsdata. En situationsbild som visar distribuerad lagerstatus, konsumtionstrender och avvikelser. Precis den typ av information som beslutsfattare behöver för att prioritera korrekt.
De Ukraina-erfarenheter som beskrivs av FFI visar att bränsleförsörjningen är bland de första som drabbas i krig. Attacker mot kraftinfrastruktur skapar en dubbel sårbarhet: Utan ström upphör även bränsledistributionen. Reservkraften är beroende av diesel. Och vem vet hur mycket diesel som finns i nödgeneratorerna runt om i landet?
Sensorer vet det.
Varför bränsleberedskap i Norge är avgörande
FFI-rapporten är inte en varning om att något kan hända en dag. Det är en beskrivning av befintliga sårbarheter. Strukturella svagheter som redan finns där, och som kommer att förstärkas kraftigt i en kris.
Realtidsövervakning av distribuerade bränslereserver är inte en ny idé. Det finns befintlig teknik, redan i drift, som kan bidra till den situationsbild som efterfrågas i rapporten.
Frågan är inte om vi har verktygen. Frågan är om vi väljer att använda dem.